I bloggens värld
Jo man tackar och bockar.
Och så beskrivs det någon form av tankeöverföring alá science fiction.
Det är lite lustigt det där. Verkar gå hand i hand liksom.
Igår i köksrenoveringens fagra land pratade jag och vän om min svaghet
för komplimanger och upplyftande fraser.
Jag meddelade att jag behövde ha lite varma och positiva
vibrationer i detta iskalla vinterland.
Idag upptäcker jag ovanstående.
Sammanträffande? Kanske, men det tror inte jag.
Sedan läser jag min superfavvo, det fikades på B Ä S T A vis.
Tack, ni gör min dag.
Dessutom läser jag miss asswipe.
Hon som skriver så fantastiskt roliga, galna och svordomsfyllda texter.
Där har det hänt något. Det verkar otroligt spännande och världen står bredvid
med häpet uttryck och bara flämtar.
Fast hon ska göra slut. Dock bara lite, ty det är andra behov än "mumsfillibabba" som
tränger på så att säga.
Så du S, tillhör också ovanstående skara som förgyller en trött säljares vardag.
Jag säger som knappen på Fejjan.
Gilla :)
Jag trycker också på gilla-knappen. För din blogg.
Jag tror att du är många kvinnors drömman, i alla fall i det vi ser i bloggen ;) Idag i bilkö satt jag och funderade på ett inlägg som jag skulle skriva till dig om det där med varannan helg, byte på fredagar, men nu slåss barnen och nån måste fixa middag :). Återkommer!
:)
Argumenterad med mig själv en stund, men bestämde mig för att jag vågade ta plats.
Läste ju igenom din blogg för ett par dar sedan och fastnade. Bland annat på det där om varannan vecka. Ska börja med det nästa vecka efter två års hattande pga av hans arbetsschema. För mig har varannan vecka varit självklart. Visst skulle jag vilja ha mina barn hos mig jämt, men nu kan vi inte leva ihop, deras far och jag, och vem är jag att beröva dem deras far. Jag förstår inte människor, kvinnor, som tycker sig ha större rätt till barnen. För det handlar inte om vår rätt, det handlar om barnens rätt till oss, deras föräldrar. Jag ser fram emot varannan vecka med nån slags skräckblandad förtjusning, vara ifrån dem så länge känns fruktansvärt, men också egentid. Fredagar. För första gången på två år. Att veta när jag har barnen hela våren, kunna dejta, planera. Lyx. Men så finns motsatsen, bästa väninnans man som är psykiskt sjuk, som bara kan ha sin dotter varannan helg max, om han är hos sina föräldrar. Jag vet, väldigt ovanligt. Men jag skämdes idag, när jag sa att jag tyckte det kändes lyxigt att kunna planera. För det kan verkligen inte hon. Men annars, känner jag ingen där pappan har barnen varannan helg. Och då känner jag ett gäng ensamstående. Men jag tror att vi ofta fastnar i ett mönster med varannan vecka, vet folk som har 50%ig uppdelning, men fasta dagar och varannan helg. Det måste inte vara måndag-måndag, som jag dumt nog trodde och tyckte jag världens smartaste när jag kom på att man kunde byta på fredagar.
Ursäkta att jag tog plats i din blogg... haha, men du verkar sympatisk och min egen blogg är avsomnad.
Ha det jättebra!
Moahaha!
Du är ingen Asswipe du inte! Jag gillar't!
Shit vad fint allt kan vara...lycka i magen är det bästa som finns...nåjaa..nästan iaf ;) Och i helgen ska få träna, heeeeeela helgen. Jag kommer nog avlida lite :) And I love it! Sen ska jag knarka kärlek igen..Önskar dig detsamma!
Pöss och kram
K: Tack :)
V: ;)
Sandy: Det är en häftig känsla.
Annakarin: Hej. Tack det var snällt sagt av dig i första. Du är välkommen att ta hur mycket plats du vill. Det låter sunt. Man får aldrig glömma att det inte är barnen som väljer bort mamma eller pappa. Det är vi vuxna som gör dessa val. Sedan är det kanske som du säger en "lyx" att kunna planera egentid. Men jag saknar dem ibland så det blöder i hjärtat.
Kul att du vågade hur som helst. Välkommen :)
