vilsnafarsan // en pappas försök att dela med sig

Jag har en fråga utan svar.
Det letar sig inunder ibland.

Rycker och drar, vill ut i luften.
Inte sitta instängd och obesvarad.

________________

Försöker leva mitt liv väldigt annorlunda mot hur jag gjort.
Erkänner direkt, livet blir mycket enklare.

Det finns så många saker att glädja sig åt.

Barnen, vädret (ibland iaf), bloggar, människor,
föräldrar, vänner, skridskoåkning med nyslipat,
kärlek, värme, bra film, målning, ny lya, samtal,
golf, resor, kort och långt, Skanör...

Ja ni fattar, bara man skiter i att se de tråkiga så blir det lättare.


MEN

Det finns en sak som jag stör mig alldeles överjävligt på
och det spelar ingen roll hur jag än försöker tänka positivtbortdet.

Dessutom är det så korkat att ens bry sig men jag kan fanta mig inte.

Jag åker hiss varje dag.
Parkerar bilen på p-huset och tar hissen ner.
Kommer till kontoret, tar hissen upp.
Går på lunch, tar hissen ner.
Kommer tillbaka, tar hissen upp.
Går hem, tar hissen ner.
Kommer till p-huset, tar hissen upp.

Det är vid dessa tillfällen det händer, väldigt ofta dessutom.

Man kommer mot dörrarna som sakta går igen, får ögonkontakt
med den tomte som står i hissen.
Men du ska inte tro de trycker på "öppnadörrenigenknappen", nejdå.
Ett hånflin och man ser hur de tänker, höhö ta nästa sickan...

Åhhhhhhhhh fjuck off.

Det händer ju att man hinner få in fingrarna i dörren.
- Tack för att du stoppade dörren din arsel och ful jacka har du också...
har man ju lust att säga men det gör jag ju inte såklart.

Nej, jag står där och tänker: Hoppas ditt batteri har laddat ur, jag har startkablar
men tänker inte hjälpa dig, höhö fråga nästa...

Men sedan slår jag på lite bra musik i bilen och då är allt bra igen.

_____________________

För första gången ser jag körslaget.

Till råga på allt är Idol-Ola med.

Kan säga att han är långt ifrån någon favorit artist.

Men herrejävlar vilken mäktig avslutning.

En manskör i ett klassiskt stycke.

Säger som Gunde, ståpäls.

_______________