10 år
Hur kan det vara så att efter 10 år så har man fortfarande problem?
Martyrskap på högsta nivå.
Sonen fyller 18 år på söndag.
Jag har erbjudit mig att fixa mat (köpa den) till festen.
Laga maten (eftersom den redan var inköpt).
Ordna dricka (no worries, cola, fanta, vatten).
Lekfarbror (nåja, ett gäng artonåringar kanske inte uppskattar det).
Allt, precis allt, bemöts med någon form av bitterfittig inställning
och kommentaren: Nej, det har JAG redan fixat.
Dessutom vet jag att i efterhand så kommer det också bli så
att eftensom du inte hjälpte till så fick ju JAG ordna bla bla bla...
Nej, jag får minsann leta rätt på någon som har lust att träffa
en trebarnsmorsa så hon får sig en sjujävla omgång.
För det här håller inte.
_________________
Jaha, vad menar du med det? Skulle det vara svårt att hitta på ngn som vill skjuta på flerbarnsmorsor?
Va?!
VA!!!?
VA?!?!
;)
Ja lycka till med att hitta nån sån! :0) Jag har gett upp och slutat leta, det verkar lika troligt som att hitta snö i helvetet. Men det KAN bero på mej iofs! :0)
Undrade lite vart du hade tagit vägen, skönt att du är åter i etern efter en helg av tystnad! Inlägget gav mig dock lite ont i magen av medlidande, men sen kom kommentaren av Bitterfittan 2 och jag skrattar fortfarande. Känns helt plötsligt rätt skönt att vara i en relation, man är ju trots allt tvåbarnsmorsa.. Lol!
