Vind
Ibland är den varm, varm som på stranden i Tunisien.
Den kommer i sköna pustar, fuktig men ändå svalkande
mot den heta solen.
När man sitter där och tänker snart, mycket snart
svimmar jag av värmeslag.
Då dyker den upp och långsamt kyler av.
Ibland är den kall, bitande kall.
Den letar sig igenom skalskydd,
underställ och hud.
Bryter sig in i ben och märg.
Den är så kall att det gör ont.
Idag vill jag att den ska vara varm.
Snälla...
------------------
...och så kom jag att tänka på min favoritdikt, den som jag älskat sedan jag lärde mig vad kärlek var, eller ska jag säga, sedan jag trodde jag lärt mig vad kärlek var. För ännu har jag nog inte lärt mig....
Kyssande vind
Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.
~ Hjalmar Gullberg ~
