vilsnafarsan // en pappas försök att dela med sig

Ibland snurrar det så fort, alldeles för fort.
Glädjande nog har jag hittills i livet begåvats
med att inse när det börjar likna berg & dalbana
när man egentligen bara vill åka farfarsbilar.

Så även denna gång.
Bromsa, stanna upp, titta sig omkring.
Vila, komma bort, stänga av och bara vara mig själv.
Utan några förpliktelser.

Det finns så många platser som kan ge en den möjligheten.

Skanör är en, dalaskogarna en annan.

Att vakna när jag vill (06.15 men ändå) en lördag morgon.
Dra bort gardinerna och titta ut över en spegelblank Siljan
i all sin prakt.
Se solen gå upp, njuta en lång och skön promenad i det lite kyliga
men fantastiska vädret.
Komma tillbaka till en uppvärmd bastu. En bastu med
panoramafönster ut mot samma sjö.

Eller att på kvällen få lyssna till grundaren av hotellet (1946 grundades det)
när han reciterar poesi direkt ur minnet.

Att sitta i salongen framför en öppen spis och tänka sig bort en stund.

Få ett sms om att Sverige förlorat och inte överhuvudtaget bry sig.

Det gjorde mig gott och jag önskar att alla jag känner för
tar sig möjligheten att göra samma sak.


Paps
____________