Jo tack, skit också

Vaknar vid femtiden av att mitt täcke åker åt sidan.

Liten, het som en kamin kryper upp i sängen.

Jag vet, hon vet.

Hon viskar i mörkret.

Jag vill inte kräkas pappa.

Jag vet lilla prinsessan,
vi får hoppas att du inte gör det.

Men så blev det, även denna gång.

Lördagen blir nu inte som den var tänkt.
Vi tillbringar den med hink och blöt trasa.

Paps


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0