En vän eller två
De som detta handlar om är mina bästa tillsammans med snickarn.
I min tunga period förra sensommaren var de där.
Inte med så mycket lull lull surr utan bara där.
Dessutom hade de den perfekta sysselsättningen för en kille
som vid den tidpunkten inte hade någon större lust med någonting.
Vi la sten, 400 kvadrat marksten. Det var grym terapi.
Över ett år har gått sedan dess, de är fortfarande där.
Vi träffades för 5 - 6 år sedan, jag och mannen i huset.
På fest hos en gemensam vän hamnade vi bredvid varandra.
Det var nästan som när man träffar en kärlek.
Vi satt hela kvällen och pratade, så mycket så vi både till och med
fick åthutningar av våra dåvarande fruar (vilket i mitt fall var en vana).
Att finna en sådan kompis är få förunnat.
När han något år senare skilde sig var det liksom en självklarhet att stötta
honom i det. Vi satt många kvällar, vred och vände.
Idag har han en alldeles fantastisk sambo och precis som jag har
de nu fyra barn tillsammans.
Sådana vänner önskar jag att alla hade.
// Paps
