Hon, hon, hon, han och så vidare

Det är ju lite, men bara lite, skrämmande.

Jag läser en massa numer.

Bloggar bland annat.

Vissa har jag inte en susning vilka de är,

andra ett hum och vissa precis.

Ibland träffar jag på några av dem.

Snickarn såklart, hyggligt ofta.

Vackra V springer jag också på

under stundom.

Det var länge sedan den som inte skyltar

hundraprocentigt med åldern kom i skyttelinjen.

Och här om dagen korsade jag hon med synens väg.

Det slog mig då att man vet en del om andra människor

utan att egentligen veta ett skit.

Hmm, förstår ni?

Det uppstår liksom en vakuum i hjärnan.

Det som är så lätt att skriva, man berömmer,

skickar påhejande kommentarer, kryar och kramas.

Önskar ibland att jag var lika modig i verkliga livet.

Men jag försöker, jag lovar.

// Paps


Kommentarer
Postat av: Teresa



Försöka räcker långt, längre än att inte försöka.



Stundvis (men bara stundvis) får jag obehagskänslor när jag vet att människor i min direkta närhet lusläser, men låtsas inte om det, men de försäger sig ibland.

2009-11-11 @ 08:44:57
URL: http://teresafagersta.blogg.se/
Postat av: Catrine

Lova att du hejar om du ser mig på stan? Lovar att göra detsamma! :)

2009-11-11 @ 12:51:59
Postat av: Jag

T: Försöka måste man ju alltid göra såklart.

Direkt nära vet jag vilka det är som läser,

och där är jag helt ok med det.



C: Absolut. Men du, om du ser mig hälsa först ;)

2009-11-11 @ 15:07:48
Postat av: Sandy

Eller hur! Poff säger det och så hinner man inte säga ett skit innan man har hunnit reagera och ställa om från blogg till irl...och sen var ögonblicket förbi :)



2009-11-11 @ 22:26:57
URL: http://sandyandthecity.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0