Betraktelser från en visning
Börjar detta inlägg med att jag inte var mitt vanliga, försynta jag,
som likt en fjäderviktare dansar runt i ringen
och sticker till en lätt jabb då och då, utan kände mig mer som Mike Tyson.
Ni vet, fyra steg ut i ringen, plantera båda fötterna i backen
och skicka på en sån jävla höger så motståndaren inte vaknar på en vecka.
Nåja, hur som helst var jag på visning, den andra inom en vecka.
Har (hade) glömt hur det brukar se ut.
Tyson (jag) kommer inrusandes, som vanligt har jag bråttom för att jag lovat
bort mig på lite annat också.
Av med skorna, in, hälsa på mäklaren (en tjej, återkommer till det) och börjar min
vandring genom att knata in i köket.
Där inne trängs redan....
* en gubbe (någonstans i ålder mellan mig och det äldre paret, som kommer längre ner)
* två damer, den ena ganska ung, den andra något äldre än mig.
* det äldre paret som försynt tittar på skåp och lådor, modell 60 tal.
Frun tycker att fläkten ser lite rasslig ut, men mannen tror nog att den går att byta.
Detta lilla samtal för de i en mycket låg och finstämd ton som äldre gör.
Här börjar det.
GUBBEN säger med hög stämma att det låter sig nog inte göras så enkelt.
Nej, det ska gamle mannen förstå, att det är gamla lägenheter detta med
rökgångar hit och bla bla dit...
Damerna försvinner per omgående och det äldre paret ser mest förvånade ut.
Jag blir ett uns irriterad, dels för jag vet att han snackar skit och dels för att han
så uppenbart försöker skrämma dessa människor från att lägga sig i eventuell
budgivning.
Detta hör jag från det lilla matrummet invid köket.
Köket tittar jag inte så mycket på eftersom jag vet att jag ändå kommer att
byta ut hela rasket.
Mitt intresse i matrummet ligger i att där ska finnas en igenbommad dörr till
det lilla sovrummet. Denna dörr behöver öppnas igen om jag ska bli aktuell
som köpare.
Så jag knackar mig fram efter väggen för att lokalisera denna dörr.
Plötsligt står mäklarfröken intill mig och undrar vad "Tyson" hålls med.
Jag förklarar hur det ligger till. Jaha, ja det kan ju vara smart, svarar mäklarfröken.
Möter GUBBEN när jag går ut i köket igen.
Stannar upp för att kolla in luckor och skåp (kanske kommer hela rasket att vara kvar).
Då hör jag GUBBFAN säga till mäklarfröken att:
Jaja, det är ju inte helt lätt att få till en igenspikad dörr. Ny karm och foder i de här
chipsväggarna är ingen lätt match.
Nu börjar jag bli allvarligt förbannad. Men lägger band på mig.
Det flyter på en stund utan yttre störning.
Så kommer jag till mitt stora dilemma, en fläsktjock hård vägg mellan vardagsrum och
hall som kommer behöva modifieras lite.
Knackar återigen lite i väggen och funderar lite.
Mäklarfröken, tjejen, som jag tycker är en väldigt trevlig och mycket uppmärksam
kvinna och mäklare (till skillnad mot sina manliga kollegor/konkurrenter som
är så skitnödigt stora i korken att de skulle behöva en krycka långt upp
i mumindalen så att de inte läcker, ursäkta) befinner sig nu i hallen.
Jag avancerar lite försiktigt och undrar lite stillsamt om hon kan ta reda på vad
denna vägg innehåller, det lät och kändes lite hårt nämligen.
Jag kollar upp det med ordföranden i föreningen blev svaret.
Perfekt, det var snällt av dig.
Då dyker fanskapet upp igen.
- Njaaa du vet, det är blåbetong i de här väggarna sörru.
Håhåjaja blir inte billigt att klappa hål här, behövs nog både vatten och annat bla bla..
Jag lovar, nu var högern ruskigt nära men stämningar
och utslagna tänder är ju inte riktigt jag. Nöjde mig med att vänd
mot mäklarfröken säga:
- vilken tur, ordföranden verkar ju vara på plats, så vi fick svar direkt.
Hon log, jag log, han kan dra åt helvete.
Ful var han också. Smal och benig, oansad mustasch och dessutom gissar jag på en
illaluktande fotsvett eftersom han valde att jolla runt i gula dagishämtarpådrag till skorna.
Ska han buda mot mig ska jag trissa upp det ordentligt.
// Paps
