vilsnafarsan // en pappas försök att dela med sig

Jag hör orden men förstår dem inte.
Hur kan man stänga av så till den milda grad.
Barnen är våra värdaste, de oskyldiga.
Må hända att jag är en knepig prick
som dessutom har massvis med gamla
rostiga skavanker.
Men aldrig att jag glömmer mina barn.

Förståelse, respekt men framförallt ren och skär hyffs.

Vi vuxna står ut, stänger ute, låtsas bort
men barnen har inte den möjligheten.

De har ett par föräldrar, en mamma och en pappa.

Det är ett delat ansvar alldeles oavsett hur familjekonstallationen
ser ut i övrigt.

Min resa genom livet har verkligen kört i diket inemellan.
Jag kämpar varje dag med det.

Jag önskar ingen, varken fiende eller vän, den resan.

Så du, skärp dig för fan. Man får inte så många chanser, tro mig.

// Paps