Min älskade son
Igår var en dag att minnas.
En sådan dag när gnistan blir till en låga som blir en majbrasa.
Telefonen piper till vid 13-tiden.
Tjena Farsan, kan man komma och få lite mat ikväll? / Andreas
På en tiondels sekund ställs alla planer in.
Det börjar hända, det där som jag längtat efter i snart tio år.
Vi äter tillsammans, jag och han som är så stor, så stor.
Han gör mig så stolt.
Adde är en kille med stort kurage, en pojke på väg att bli man,
som vågar ta ställning, vågar stå för sina åsikter och som vågar tala om det.
Jag hoppas att det här är vändningen.
______________
Håller tummarna för att ni nått en vändpunkt, förstår att du hoppas!
Kram//E
Vad fint. Och bra
för Er båda!
Kram, V
...och jag hoppas med dig, innerligt, för dig och framför allt för honom.
Lika innerligt hoppas jag att mitt barns far en dag ska inse att det är en ynnest att få vara förälder till detta barn och inte en belastning. Han är hos honom 2 helger av 5, that's it och då spenderar han inte mycket vaken tid där, ändå har pappan mage att beklaga sig för mig om hur jobbig han är. Men HALLÅ! ...och nu skäms jag för att jag berättar och tänker nästan radera....men jag låter det vara.
