Den lilla och humöret
Vid gårdagens hämtning på skolan brakade det loss.
Jag har haft en hemlighet och hade hoppats på att behålla den.
Det sprack, kan vi säga...typ fethårt.
- Pappa, pappa. På fredag är det disco i skolan för oss
förskolebarn och ettorna.
-Det ska jag gå på PUNKT
Hon är rätt lik någon jag haft ihop det med, inga namn.
- Nattis, det kan du inte!
Sirenen ljuder, låter som hela västmanlands utryckningsfordon på en och samma gång.
Jag är dum, dummast faktiskt.
Så att hålla på hemlisen i kontrast till att få höra denna klagan till kl 20 eller så, avgör det hela.
- Men Nattis, kan du lyssna på Pappa?
- Hulk hulk, snyft snyft...ok.
- Du, jag, Adam och Amanda ska åka till Globen och kolla på Idolfinalen.
Nu låter det som hela mellansveriges utryckningsfordon.
- Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa,
jag ska få se E R I K på riktigt.
-Du är världens bästaste Pappa.
Det var någon som sa något om lillfinger men det stämmer väl inte?!
_________________________
Lillfinger och lillfinger... Det tycks virat stenhårt.
Runt h e l a kroppen ;)
Nu förstår jag inte vad du menar :)
Gud så fint det blev. Vilken lycka!