vilsnafarsan // en pappas försök att dela med sig

Det är kul, avslappnande och välbehövligt det här, blogga alltså.
Skriva är svårt och som jag känner det omanligt.
Vad jag menar med det är att det är svårt att mäta skrift.
Som alla vet, gissar jag, gillar vi pojkar, killar, män, arslen, älskling
eller vad vi kallas att mäta.
Det är en instinkt som vi liksom föds med.
Det börjar redan i sandlådan med snyggast, största
eller för den delen minsta leksaksbil eller snyggast byggnation av sand,
fortsätter med cyklar, modigaste tilltag osv.
Ni som varit i ett omklädningsrum fyllt med killar vet (tror jag)
att där mäts det en hel del också.
Med dessa texter känns det annorlunda, mer öppet.
Jäkligt skönt att få spåna iväg åt alla möjliga håll.
Skriva saker om mig själv och mina kära som jag kanske inte pratar med någon om.
Slänga in någon bild mm. Blir på något sätt anonymt men ändå väldigt utlämnande.
Jag är glad att jag börjat, nu har jag fått blodad tand.
Kanske är det som min vän sa, det är manligt eller åtminstone sympatiskt när män skriver.

Ska kanske bli mer officiell med bloggen,
om inte annat kan man kanske mäta sympatierna då ;)

God Natt