vilsnafarsan // en pappas försök att dela med sig

Att ha fel är aldrig kul.
Konstigt är det i vilket fall som helst.

__________

Vi ska ha lite tid själva. Hon, den minsta och jag.

Planen var bio och filmen u p p som stått på önskelistan länge.

Men där sket pappan en lök.

Ny kompis på skolan kom emellan.

Faktum är att jag blir glad så det bubblar.

För vänner kan man aldrig ha för gott om.

Vare sig man är sex år eller trettioåtta.



// Paps

Det kom ett besked
Ett sådant man inte vill ha

Han var en sån kille som vi alla är när vi är där,
där i omklädningsrummet

Han var också lite mer, lite äldre, lite klokare

Han tog sig tid, hjälpte till på sitt sätt

Han, pappan som alltid ställde upp med grabbarna

Han, han som gillade sin stuga och sitt fiske

Han, som jag upplevde min häftigaste fiskestund med

Nu finns han inte mer,
det elaka vann,
trots att vi alla trodde det drivits på flykt

Jarvis, jag kommer sakna dig

Men jag vill att du ska veta att vi kommer hjälpa till med det vi kan

Sleep well keepern, vart du än är

Mange

____________________

Det har väl inte undgått någon att jag är en sådan där
varannanveckaspappa. En sådan som jobbar halvt ihjäl
sig ena veckan, skiter i feber och annat grus i maskineriet,
bara kör liksom.

Sedan kommer veckan med det som egentligen betyder något.

Igår gjorde vi som vanligt (jo, det har blivit som vanligt med måndagsmys)
och hittade på något. Lotten hamnade på badet.
Kristiansborgsbadet alá måndagsmys.

En storögd mamma, till Nattis en klasskompis,
stirrade på mig med en blandning av skräck och idiotförklaring.

Jag satt nämligen lugnt och läste tidningen medans Nattis och Adam med
full fart kastade sig dykande i stora "vuxenpoolen".

- Hurru du Farsan, får Nattis vara där alldeles själv?

- Öhhhhh ja, hon kan ju simma, dessutom sitter jag 2 meter ifrån poolkanten!!

Dessutom tror jag mig inte tillhöra stereotypen av en man som
bara kan göra en sak åt gången.
Det går rätt ok att läsa tidningen och ha ett öga på badande barn samtidigt.

Adam tyckte att pappa skulle bräcka de där två coola killarna som gjorde en och en halv
baklänges med skruv. Jag försökte förklara att han fick vara nöjd med att pappa fortfarande
lyckas dyka på ett ganska hyggligt sätt.
 
Nattis tittade på sin trampolindykande bror och sedan på mig.

- Du pappa, tror du jag kan dyka från den där?

- Alldeles säkert kan du det.

Varpå hon helt sonika klättrar upp, tittar ner i vattnet och dyker.
Det tar en bra stund tills hon kommer upp till ytan igen men väl
där strålar ögonen och hon ler med hela ansiktet.

- Pappa, det var ju ganska lätt, tror du jag törs där uppe, frågar hon
  och pekar på treans svikt.

- Njaa, tror vi väntar med det ett tag....

Att känna för andra människor är ibland svårt
men ändå måste man försöka.

Det krävs ju egentligen så lite av oss medmänniskor.
Ett leende, en kram eller ett ord på vägen.

Att skänka det i svåra tider klarar alla av eller nästan alla i alla fall.

Förtjäna respekt kan man ju göra på många sätt.

De som lärt oss i vår uppväxt förtjänar det framförallt.
Mor och farföräldrar, mammor och pappor, vänner och kärlekar.

Dock finns det ju också de som får respekt av helt andra orsaker.
Människor som står upp mot dumheter, de som bara kan få oss att lyssna
som en skock vilsna får, idrottsmän som trollbinder oss med sina prestationer.

När det bland alla dessa människor, som vi ibland ser upp till i en halv livstid,
dyker upp mindre smickrande uppgifter så får jag en ganska fadd eftersmak i munnen.


__________________________ 

Jag vet inte men jag hoppas vid min gud att
jag aldrig, aldrig någonsin kommer slå på tv:n
och se något av mina barn i dylika produktioner.

För det är mest så jag tänker...

Inte så mycket på att de måste vara fullständigt
jävla d u m m a i huvudet.

Utan jag tänker på föräldrarna, syskonen
som ska stå ut med detta fullständigt meningslösa.

Ni kanske undrar vad jag joddlar om.

Ett tips, skippa tv6 runt tiotiden på kvällarna.

Vi dansar oss igenom måndagskvällen.
Volymen är hög, sången än högre.

För någon vecka sedan körde vi Hot N´Cold.

Nu har vi kommit ännu ett steg.

Lily Allens, F * * K YOU ska det vara.

Det är tur att inte alla förstår vad som sjungs.

Men det rockar, det gör det sannerligen...

// Paps

Tänk vad glad jag skulle bli av en sån här resa.

http://www.mixmegapol.se/grabbplanet

;) Paps

Kan sitta en hel kväll och leta matlagningsprogram,
skruvat men så är det.

Zappade mig fram under kvällen
och Paaa Damm där var det.

Jag gillar verkligen mixen,
skärgården, Johan Ulveson, Lennart Jähkel, roliga gäster, samtal och mat.

Idag var det dessutom Plura som var med så då dök det upp lite musik också.

Receptet som föll mig på läppen idag var en spännande förrätt.

Laxcarpaccio med färskriven pepparrot, lite citron, olivolja och soja.

Helt perfekt för en sushisucker som mig.



Kanal 9

___________________

Ojoj halva världen reagerar på den gode Zlatans funderingar.

Jag släpper det idag och hyllar en av de största.

Tack Henke, du liksom växte dig in i mitt hjärta.

En het natt 1994 startade det och nu 2009 verkar det ta slut.

Så TACK som fan.

Idag är det ledig fredag som omvandlats till oledig fredag.

Lilla tovan kommer fel helg.

Ska bli lajbans att få rå om henne alldeles utan annan påverkan.

Kanske kan man vinna i bowling ikväll.

Trevlig fredag.

// Paps

Börjar detta inlägg med att jag inte var mitt vanliga, försynta jag,
som likt en fjäderviktare dansar runt i ringen
och sticker till en lätt jabb då och då, utan kände mig mer som Mike Tyson.
Ni vet, fyra steg ut i ringen, plantera båda fötterna i backen
och skicka på en sån jävla höger så motståndaren inte vaknar på en vecka.

Nåja, hur som helst var jag på visning, den andra inom en vecka.
Har (hade) glömt hur det brukar se ut.

Tyson (jag) kommer inrusandes, som vanligt har jag bråttom för att jag lovat
bort mig på lite annat också.

Av med skorna, in, hälsa på mäklaren (en tjej, återkommer till det) och börjar min
vandring genom att knata in i köket.

Där inne trängs redan....

* en gubbe (någonstans i ålder mellan mig och det äldre paret, som kommer längre ner)

* två damer, den ena ganska ung, den andra något äldre än mig.

* det äldre paret som försynt tittar på skåp och lådor, modell 60 tal.
  Frun tycker att fläkten ser lite rasslig ut, men mannen tror nog att den går att byta.
  Detta lilla samtal för de i en mycket låg och finstämd ton som äldre gör.

Här börjar det.

GUBBEN säger med hög stämma att det låter sig nog inte göras så enkelt.
Nej, det ska gamle mannen förstå, att det är gamla lägenheter detta med
rökgångar hit och bla bla dit...

Damerna försvinner per omgående och det äldre paret ser mest förvånade ut.
Jag blir ett uns irriterad, dels för jag vet att han snackar skit och dels för att han
så uppenbart försöker skrämma dessa människor från att lägga sig i eventuell
budgivning.

Detta hör jag från det lilla matrummet invid köket.
Köket tittar jag inte så mycket på eftersom jag vet att jag ändå kommer att 
byta ut hela rasket.
Mitt intresse i matrummet ligger i att där ska finnas en igenbommad dörr till
det lilla sovrummet. Denna dörr behöver öppnas igen om jag ska bli aktuell
som köpare.
Så jag knackar mig fram efter väggen för att lokalisera denna dörr.

Plötsligt står mäklarfröken intill mig och undrar vad "Tyson" hålls med.

Jag förklarar hur det ligger till. Jaha, ja det kan ju vara smart, svarar mäklarfröken.

Möter GUBBEN när jag går ut i köket igen.

Stannar upp för att kolla in luckor och skåp (kanske kommer hela rasket att vara kvar).

Då hör jag GUBBFAN säga till mäklarfröken att:
Jaja, det är ju inte helt lätt att få till en igenspikad dörr. Ny karm och foder i de här
chipsväggarna är ingen lätt match.

Nu börjar jag bli allvarligt förbannad. Men lägger band på mig.

Det flyter på en stund utan yttre störning.

Så kommer jag till mitt stora dilemma, en fläsktjock hård vägg mellan vardagsrum och
hall som kommer behöva modifieras lite.
Knackar återigen lite i väggen och funderar lite.

Mäklarfröken, tjejen, som jag tycker är en väldigt trevlig och mycket uppmärksam
kvinna och mäklare (till skillnad mot sina manliga kollegor/konkurrenter som 
är så skitnödigt stora i korken att de skulle behöva en krycka långt upp
i mumindalen så att de inte läcker, ursäkta) befinner sig nu i hallen.

Jag avancerar lite försiktigt och undrar lite stillsamt om hon kan ta reda på vad
denna vägg innehåller, det lät och kändes lite hårt nämligen.

Jag kollar upp det med ordföranden i föreningen blev svaret.
Perfekt, det var snällt av dig.

Då dyker fanskapet upp igen.
- Njaaa du vet, det är blåbetong i de här väggarna sörru.
 Håhåjaja blir inte billigt att klappa hål här, behövs nog både vatten och annat bla bla..

Jag lovar, nu var högern ruskigt nära men stämningar
och utslagna tänder är ju inte riktigt jag. Nöjde mig med att vänd
mot mäklarfröken säga:

- vilken tur, ordföranden verkar ju vara på plats, så vi fick svar direkt.

Hon log, jag log, han kan dra åt helvete.

Ful var han också. Smal och benig, oansad mustasch och dessutom gissar jag på en
illaluktande fotsvett eftersom han valde att jolla runt i gula dagishämtarpådrag till skorna.

Ska han buda mot mig ska jag trissa upp det ordentligt.

// Paps